Tankar om vänskap

Senaste veckorna har jag haft tankar om vänskap som ständigt poppar upp igen. Varför är det ibland så att det verkar som att det bara är du som saknar eller du som strävar efter att ses? Är det då man ska inse att man kanske inte är så goda vänner som man först trodde?
Eller dessa som bara hör av sig när de behöver något, eller de som säger att de vill ses men använder det som en "standardfras". Varför blir jag så sårad och varför saknar jag vissa så mycket?
Vem är äkta och vem är falsk? Är ensamheten bättre ibland? Varför betyder vänskap så mycket när man har en fin familj? Och vem bryr sig egentligen?  
 





Våffeldagen

Jag åt våfflor och nu är de slut och jag ligger i koma. Får sova och ta nya tag! #klentjej 
Här kommer en bild jag tog precis innan avfärd mot Mvc idag. Ser ju riktigt glad och pigg ut! 






Bortskämd när humöret hänger

Medan jag stod och betalade för min massage idag plingade det i dörren. Jag vänder mig om och tänker snabbt "han känner jag igen" och då får jag en puss på huvudet. Klart att det är min sambo som kommit för att möta upp mig! Ibland (ofta nu förtiden) är inte hjärnan så snabb.

På väg hem i bilen säger han att han köpt en sak till mig eftersom jag varit rätt nere hela dagen och tänkte att jag behövde muntras upp. 
Så fint gjort! ♡ en liten sak som träffade helt rätt! 






Jag bor i en förort till Stockholm tillsammans med min sambo och dotter på 1.5 år. Där filurar även katten Styx och dammråttorna (så många att jag inte kommer ihåg namnet på alla). Här skriver jag om vardagen och bjuder även på ett och annat tips om skönhet, film och mycket annat.